Svenskt symposium visar vägen
Svenska Läkarsällskapet anordnade 2006 11 30 vid sin årliga medicinska riksstämma ett symposium om oxidativ stress vid hälsa och sjukdom. Huvudtalare var professor Rune Blomhoff från Oslo. Blomhoff har utvecklat avancerad metodik för analys av fria radikaler. Han har också mätt den totala antioxidantkapaciteten hos ett stort antal födoämnen.
Jag hade bestämt mig för att sticka ut hakan i den efterföljande diskussionen och "läsa lusen" av forskarna för att de använt felaktig teknik vid all forskning om antioxidantbehandling av sjukdom. Till min stora förvåning och ännu större glädje höll alla som deltog i debatten, inklusive föredragshållarna, med mig och Blomhoff meddelade, att han just deltagit i ett möte i USA, där forskarna enats om nödvändigheten av analyser av fria radikalskador och användning av ett brett spektrum av antioxidanter vid all kommande forskning.
För mig är detta en tydlig indikation om ett pågående paradigmskifte, som kommer att innebära betydligt positivare inställning till antioxidantbehandling.
Men kommer det att innebära, att sådan terapi snart blir tillgänglig för patienter i den svenska sjukvården??
Jag tror, att sådan tillgänglighet kommer att dröja och har därför bestämt mig för att lära ut analys- och behandlingsteknik till välutbildade personer och därmed göra antioxidantterapi mera tillgänglig och föremål för mera uppmärksamhet.
Läkartidningen intresserar sig för mer hälsoinriktad syn på sjukdomsorsaker
I Läkartidningen nr. 51-52, 2007, skriver Stig Bengmark, tidigare professor i kirurgi i Lund, nu Honorary visiting professor, University College, London University, under titeln "Vår tids kost bakom inflammation och sjukdomsutveckling". Bengmark uppehåller sig mycket vid att vår tids kost leder till bildning av oxidationsprodukter, AGE och ALE. Dessa ansamlas i kroppen och leder till en kronisk låggradig inflammation, som numera av många forskare anses vara en generell orsak till många av våra s.k. civilisationssjukdomar. Enligt Bengmark ser vi en tsunami av kroniska sjukdomar, till stor del orsakade av livsföringsfel.
Bengmark avslutar sin artikel med att konstatera "…ytterst angeläget att både studier och implementering av hälsofrämjande åtgärder/förebyggande vård ges ökat utrymme. Det lär annars inte dröja länge förrän sjukvård för alla blir bara en dröm från det förgågna."
Det är utomordentligt positivt, att Läkartidningen ger plats för Bengmarks långtgående rekommendationer. Jag kan bara instämma med Bengmarks rekommendationer, men vill också understryka nödvändigheten av att kunna erbjuda enkla behandlingsmetoder, när väl sjukdom inträtt. Kanske de i min bok beskrivna metoderna kan komma att spela en sådan roll? |